söndag 17 juli 2016

Minnen....




...tillsammans med DIG





Du var en person som stod stadigt
med båda fötterna på jorden.

Du visste vad du ville och var en
behaglig människa att umgås med.



Du var pysslig och gillade att göra
saker med händerna.



När vi var små träffades vi oftast när vår
familj var i sommarstugan eller hos farmor & farfar.

När vi kom till stugan kom du snabbt på besök.
Du sa att din mamma sagt till dig att du
skulle vänta lite men, jag tyckte bara
att det var roligt att leka med dig,
så du var alltid välkommen.

Vi hann sällan leka  förstås då vi skulle leka i
lekstugan, för du tyckte att det var viktigt
att det skulle vara städat. Så jag kan
säga att vår lekstuga, din bort räknat, 
förmodligen var den mest välstädade...

Vi badade tillsammans i åns svala
vatten och åkte till sjön någon gång
då och då. I augusti fiskade vi kräftor,
jag kan ännu känna doften som var där
nere vid ån.

Du var duktig på att spela piano!
Du ville oftast inte spela då någon kom
på besök. Jag önskade att jag hade
ett piano då du lärde mig att spela
början på Beethovens "Für Elise",
jag var stolt. Vi spelade också
fyrhändigt men, då blev det enklare
melodier som "Kalle Johansson".

Vi följde med din mamma för att
hämta korna då det var dags för
mjölkning, samtidigt passade vi på
att plocka en vacker blombukett.

På sommarkvällarna plockade vi Nattvioler
som doftade så gott.

Vad jag minns var vi inte osams...

Du sommarjobbade på granngården
genom att plocka jordgubbar. Jag fick följa
med dig och plocka men, det var inget för mig.
Du gick upp tidigt och fick nog en 50-öring
för varje liter, vad jag minns...

Du fick körkort!
Jag fick åka med i din röda SAAB v4 och vi
lyssnade på Lionel Richie och "Hello" &
Chicago som du spelat in.
Vi lyssnade också på
"I afton dans" ett radioprogram som
gick på lördagskvällarna, det gillade du.

Min första chaterresa åkte jag på tillsammans
med dig. Vi valde Rhodos och ett hotell
som låg i Rhodos stad, det hette Cactus.
Tapeterna i vårt rum tyckte vi inte var
så snygga, de var mörkt bruna och
ormskinnsmönstrade. Vid första doppet vi tog
i Medelhavet glömde jag att ta av mina glasögon,
skruvarna vid skalmen blev lite rostig,
det var något vi skratta åt.

För att vi skulle se att vi blivit bruna
kom jag på att vi kunde ta
ett kort på oss första dagen då vi var bleka.
Bilden togs mot den mörkbruna ormskinnsväggen.
När resan närmade sig slutet hoppades vi ju på att vi
blivit lite bruna av solen, denna bild togs mot en vit vägg...
Jag hade sytt en blå kjol i ribbstickat tyg,
du ville ha en likadan, jag sydde en till dig.

Vi var en kväll i Gamla stan och två greker ritade av oss 
 de bjöd ut oss sedan på restaurang!
Vi var inte riktigt vana vid att det som beställdes
lades på en tallrik som sedan alla åt av...

En annan kväll satt vi och åt och vid bordet
bredvid satt några andra turister från Norge.
De åt bläckfisk, något som vi aldrig ätit
vi frågade om vi fick smaka!
Vi tyckte att det var segt och smaklöst.

Hemma kunde vi ta våra cyklar för att åka ner till
samhället och köpte oss en mjuklass.

Vi hade alltid något att prata om, skrattade
och hade roligt. Som stadsbarn lärde du mig
att prata som de gör på landet. De ord som du
lärde mig var "Söva höl i en pöse". Varför det
blev just de orden, ja det vet jag inte.

Du lärde mig också att vid de tillfällen som
det luktar illa på toaletten så är det bara att tända
en tändsticka. Vips blev det bättre doft!

Vi testade något hårmedel, läggningsvätska,
vet att äldre tanter köpte sådant när de skulle
bli fina i håret. Tror att det var någon sorts
blekningsmedel i det och vi trodde att håret
 skulle bli ljusare... Testade på mitt hår först men,
ack vad vi bedrog oss. Det var samma färg som
när vi startade.

Lycka var när du fick din locktång till
en skolfotografering, tror jag det var.
Håret låg perfekt på skolfotot!
Vi provade sedan olika frisyrer på varandra.

När vi blev lite över 20 år blev vår kontakt
lite mer då och då.

I september för snart 26 år sedan stod du brud,
du var så fin hela du.
Din brudbukett innehöll orkideér, var
nog inte så vanligt då.
Vi fick barn och de lekte då vi träffades.
Nu är barnen stora och vi blev äldre.


Du var min trogna bloggläsare, som du sa,
"För att få veta vad som händer hos dig".


Jag kan höra din röst och ditt
skratt, jag saknar dig!

Du har en längre tid varit sjuk och den sista
tiden har ditt liv inte varit så som du vill att det
ska vara, fartfyllt och positivt.

Du har inte orkat en dag utan att vila.
Jag besökte dig veckan efter påsk och
du visade en positiv sida men berättade också
hur ditt liv var. Att ligga och lata sig var absolut
inget för Dig.

Vi har sms:at varandra och du har beskrivit
hur du haft värk och fått morfin för att stilla den.
Att du inte kunnat äta ordentligt utan du har fått
näringsdropp under nätterna.
Du berättade att du vill ha vård hemma istället
för att bli inlagd på sjukhuset och det var hemma
du fick somna in.


Jag vet att du har det bra där du är nu
men, det var alldeles för tidigt.
 
Jag säger som Ronjas pappa sa
"Du fattas mig".


Bildresultat för alla hjärtans dag

Kram din
Kusin